Ställ inte frågan om du inte vill höra svaret, det blir kanske längre än du tror.

Ska man ställa en fråga måste man också vara intresserad av att höra svaret och ha tid att lyssna på svaret. Du vet aldrig vad den du frågar bär på förrän du ställt en fråga och fått höra svaret. Ställer man frågor men inte lyssnar på svaret tillräckligt många gånger så kommer svaren att sluta komma så småningom, då är man ute på farliga vägar.

När en människa blir tyst i en relation då är det fara och färde, då har man nått en gräns som ofast inte går att vända tillbaka ifrån.

Vill man vara rädd om något måste man vara ärlig och tydlig och tänka sig för.

Man måste ta sig tid att ställa frågor OCH lyssna på hela svaret, se vad som inte sägs. Ibland kan man få låta andra viktiga saker vänta en stund.

Vissa gånger måste man också välja att inte fråga, när man vet att man inte har så mycket möjligheter att lyssna på de svar som kan komma. Men då ska man också vara ärlig och säga det, att jag kan inte prata nu men vi kan göra det sen och bara berätta det viktigaste, att den personen är viktig för en. Det viktigaste med det är dock att man verkligen sedan tar sig tid att ställa de där frågorna och lyssna på svaren nästa gång och inte vänta för länge med det.

Kommunikation är a och o i alla relationer, det är så vi blir till, det är så vi formas, det är så vi orkar med vardagen och allt det jobbiga, det är också så vi kan förmedla energi från allt det bra och goda i vardagen.

Att ge och ta. Vara närvarande ibland men också våga vara borta ibland.

Saknaden kan ge oss mycket också eftersom återföreningen blir så fylld med glädje. Även om närvaron är underbar den med.

Känns som att stå på en flotte mitt ute på ett stormigt hav....

Emellanåt hittar man en sekunds stiltje men sedan kommer ytterligare en våg och försöker välta en

Vad är det som gör att en del männískor hela tiden utsätts för olika prövningar? Vad är det som gör att andra flyter fritt? Vad är det som gör att vissa orkar resa sig, gång på gång? Vad är det som gör att andra faller direkt?

Livet är en konstig företeelse som bjuder på utmaningar av olika slag, en del inspirerande och fantastiska, en del energikrävande och nedtryckande

Men hur det än är, vi har bjudits in på resan....

Resan som kallas livet

och vi kan till stora delar välja vilka vägar vi provar

och vi kommer mötas av överraskningar, både trevliga och mindre trevliga, men när vi fortsatt en bit längre fram, minns vi allt det trevliga vi varit med om, alla glädjeämnen vi delat och allt gott vi bjudits på.

Det finns alltså hopp......även när havet stormar som värst och försöker skölja oss över bord.

Har upptäkt en otrevlig sak....

som mamma har man alltid fel, oavsett

oavsett vad man gör, säger, inte gör, inte säger....det blir alltid fel och man är alltid den som är skuld till allt som inte är bra.

Tydligen är det en mammas lott i livet...

Vete f-n om jag tycker det är en särkilt bra lott. Man bär och vårdar sina barn inom sig i nio månader, man föder dom under extrem smärta och man skyddar och vårdar dom under resten av deras liv, finns där och hjälper, stöttar och ställer upp alltid - men nog fasen är det inte bra nog ändå.

tror jag ger upp snart

ingenting man gör är ändå gott nog, ingenting man känner är rätt eller okej, ingenting man vill och önskar är rätt

Varför ska man då fortsätta kämpa?

All den kärlek som man knappt kan sätt ord på men som man känner och ger sina barn....

den spelar inte längre någon roll

Ibland är det faktiskt bara skit att vara mamma.....

Hur sjutton ska man få sina barn att komma överens? och sluta fly från varandra hela tiden?

Hur ska man få dem att inse att de är en familj och hur viktiga de är för varandra?

Önskar att de kunde förstå vilken skillnad det är att inte ha sina nära nära sig i hjärtat, inte få vara full med känslor, inte kunna luta sig mot någon nära som betyder så mycket när livet är tufft - Hur betydelsefullt det är att ha sina syskon på det viset? De är den familj man alltid har. Vänner och andra försvinner lätt men syskonen har man, de är samma blod som en själv, även de som kanske rent praktiskt inte har samma blod, men som fungerar, känns likadant.

Önskar det kunde vara lättare.

Att mina älsklingar kunde få känna närheten och kärleken mellan varandra som en självklarhet.

Trodde jag hade gett dem det, den känslan och att den kräleken var självklar och betydelsefull för dem.... men det verkar inte så :(

Vad gjorde jag för fel? Vad gör jag för fel?

Allt verkar bara bli fel hur man än gör.....

Vill ju bara att mina älsklingar ska må bra, vara lyckliga och till freds, inte behöva känna den där oron och ensamheten som jag gjorde. Det är ju det jag försöker ge dem. Trygghet, glädje, tillhörighet, kärlek och familjegemenskapen - den jag försöker och gör allt för att skapa till dem och ge dem eftersom den kommer vara viktig för dem allt mer.

Önskar det fanns en magisk formel som kunde göra det lätt ibland.

Önskar att livet inte alltid behövde vara så svårt och komplicerat.

Önskar att jag också kunde få flyt någon gång......

Tur att jag hittat min älskling som ger mig det han ger mig och att jag får älska mina små hjärtan.

  Ibland är livet svårt.....

Att få allting att stämma är inte lätt. Vardagens krav pockar på, tröttheten sliter i kroppen av alla måsten, alla krav och tiden som aldrig verkar räcka till. Hur ska man få ihop allt?

Att hela tiden behöva gå omkring och analyser sig själv, be om ursäkt, oroa sig över om det man känner är fel om det man gör är fel om det man är är fel....

Varför ska det behöva vara så svårt?

Kärleken ska vara enkel, glad och lättsam. Livet ska vlir skönt och tillvaron lätt. Kraven ska kännas mindre tunga....

och istället känns de mer....

Den inre konflikt som rör runt i ens inre är svår att hantera, svår att leva med.

Känslan av att man är fel, egoistisk och missunsam. Behovet av eftertanke, analys.....andningshål!

Är jag svagare än jag tror? Är jag inte en bra människa?

att jag känner det jag gör ibland ger mig en känsla av att jag kanske är en dålig person...

en elak människa, en egoist och översittare.... Är det sån jag är?

Det är inte sådan jag vill var!!!!

Hur blir jag en bättre människa då?

ska jag ge upp mig själv? ska jag göra om mig själv? ska jag undertrycka allt jag är och känner och sluta vara som jag tidigare varit? Kanske är det så att det är fel på mig! Jag är kanske inte en bra person och därför kanske inte värd att älskas. Kanske är det därför jag är sådan, för att göra mig omöjlig att älskas eftersom det inte är vad jag är värd......

" life is hard some times.....and sometimes love is even harder....."

Såg den alldeles fantastiska filmen " En blomma i Afrikas öken" igår.

Det ger en andra pespektiv. Vissa människor ska nog gå igenom särkilda prövningar och det är de som är starka nog att klara det som utsätts för att de ska kunna göra skillnad med sin erfarenhet. Skapa skillnad även för de andra, de som inte har styrkan men som behöver skillnaden. Att bli taleskvinna/ man, stöttare, hjälpare för andra, de svagare att kunna vända och vinna!.....

Kanske är det så....kanske har jag ännu inte hittat syftet med allt och kanske är styrkan inte 100% ännu eller testet riktigt klart innan mitt uppdrag blir klart och jag kan inta en ny roll som är vikt åt mig.....

Det är kanske ett större perspektiv.......

Jaha, det händer saker...

Äntligen har vi kommit på plats till största delen nu. Så himla skönt :).

Ett nytt kapitel, ett som jag aldrig trodde skulle skrivas för min del.

Känns oerhört skönt, även om det finns en del småsaker som snurrar till emellanåt så är det ändå det här som känns så rätt, så skönt och så enormt härligt. Framtiden känns så hoppfull och jag känner mig lugn och trygg i hans famn.

Sitter dock nu och saknar.... men det är ju bara för några dagar, men lika tråkigt ändå. Hoppas jag fortsätter känna samma lugn i detta även sedan, så frånvaron inte börjar tära. Nu ser jag ju möjligheter på andra sätt i det som kan göra att närvaron sedan blir bättre och mer.....förhoppningsvis.....men visst, en viss oro finns. VI-tiden, vår tid......kommer det räcka? Jag hoppas det kommer bli bra.

Nu iaf registrerat kursen som ska försöka tas igenom, ska nu bara se om jag kommer på hur plattformen fungerar..... :S blir ju säkert en aning lättare då ;)

Har lite ågren för att jag inte lyckades genomföra den intressantaste förra året som jag hade önskat....skulle vilja ta den igen, men kanske inte möjligt.....får väl kolla det så småningom.

Känner en önskan att göra annat just nu....kanske hitta något nytt. Vill skriva! Kanske man skulle inrikta sig på någott åt det istället?.....

mycket att klura på. Ska dessutom bli skönt nu när det sista där borta väl är avklarat, då öppnas mer möjigiheter här.

Nu iaf dags att göra lite nytta innan jag somnar....vilket inte verkar dröja alldeles för länge. Såååååååå trött!!!! börjar undra om det är något som är helgalet..... :/

Saknar mitt <3.

Men njuter att att tjejerna verkar trivas bra och att även the big one trivs här så pass att hon numera är mer här igen.

Genus är inte alltid ett helt lätt ämne.

Man kan vrida saker på så många olika sätt, helt klart.

Manligt och kvinnligt, det fysiologiska perspektivet, genusperspektivet ur gruppsynpunkt, kan tolkas på så många olika sätt. Hur vi föds till individer och fostras till kön utifrån normer som samhället satt och som är oerhört svåra att förändra. Inte minst i arbetslivet komplicerar kön många gånger och påverkar hur valen görs. Kanske ska man göra som i The voice, köra med avidentifierade CV och förvrängda röster vid intervjuer så att individer alltid väljs efter bästa kunskap och kompetens och inte efter kön, vilket tyvärr fortfarande sker alltför ofta även idag i vårt så kallade moderna, upplysta och jämlika samhälle. En inte helt dum tanke!

Dagen fortsatte med fler möten.

Under tiden kom ett glatt meddelande på svararen =)

Kallad till steg 1 på en ansökan, spännande att både höra mera, få delge en del och kanske ha en chans till att utvecklas lite....

Sedan blev det ett härligt pass på gymmet innan man äntligen landade hemma och fick på kaffepannan i en hast. En kopp java med fina vännen innan tvättmaskinen drogs igång så träningskläderna blir rena och fina till nästa pass =).

Imorgon dock en välbehövlig vila från träningen, då ska laget drillas istället. Sedan ska jag få börja njuta av min underbara julklapp från den bäste, massage hos bästa massören =) UNDERBART!

Bara att inse - jag har hittat en alldeles underbar älskling som ser och ger saker som blir så betydelsefulla för mig. Saker jag själv inte ens tänker på men som när det uppmärksammas betyder så oerhört mycket.

Känslorna blir bara djupare och allt känns så härligt =) att kunna prata och vara som vi är tillsammans känns så underbart och härligt och det ger så oerhört mycket. samtidigt som det gör att vi får en så stabil grund att stå på tillsammans.

Väntar nu ivrigt på hans hemkomst.... =) <3.

Saknar mina stora älsklingar. Men pratat med dem i telefonen nu och mellanfisen har i alla fall inte så farligt ont, skönt det. Ska vi bara hinna med ett besök på kyskogården med min stora för att tända ett ljus för en kär vän någon av dagarna.

Nu ska jag läsa några rader till i en av böckerna som väntat i högen vid sängen och som jag äntligen kommit igång med.

Sov gott mina vänner <3

Man vänjer sig verkligen fort. Haft några underbara veckor då hjärtat varit hemma mycket. Så mysigt. Blir lite trist nu när vardagen är tillbaka och det blir en massa resor igen.... men men, ändå en helt ny vardag och tillsammans fullt ut nu. Dock väldigt ensamt just ikväll.... sista natten där borta.... ensamt och tyst här, men ska äntligen börja på en av böckerna som legat och väntat på mig, inte blivit så mycket tid under lovet till läsande eftersom vi gjort så mycket annant tillsammans.

Nostalgi. Lyssnar på alla favoriterna från mitt 80-tal på CDn, härlig musik, härliga tider....det mesta iaf ;).

Dansade natten lång gjorde vi, varje lördag =).

Äntligen på gång med träningen igen, så skönt. Känner att lite av styrkan börjar komma tillbaka - härligt!

Önskar nu bara smärtan ger med sig helt och att CM blir nöjd nästa vecka så att jag snart kan börja så smått med mitt vanliga program. Men jag kommer ha detta som bas alltid nu, den styrkan behöver jag och den stabiliteten som det ger. När jag är klar hoppas jag även hållningen blivit korrekt.....plus på det är att magen ser plattare ut =).

Nu ska jag ta min bok och mysa ner mig i sängen.

Miss my sweetheart :(

Tänk att det kunde bli så här. Att jag får känna så här =) Helt underbart fantastiskt!!!!

Saknar mina två stora älsklingar också. Men tacksam för att lillfisen och räkan är här, mina sötnosar =)

Puss och Kram