Funderar över livet, hur vi människor är, vad som får oss att göra olika saker, på hur vi agerar och varför

En ung man dog för snart ett år sedan.... inte av sjukdom, inte av olycka

utan för att en annan ung man med berått mod beslutade att hans tid var slut

Vem ger någon rätten att ta en annan människas liv?

Vem ger någon rätten att bestämma att en annan människas tid är över, när den precis börjat?

Vem styr de val vi gör, vem ansvarar för de handlingar vi utför?

Hur det än är måste det vara så att vi själva är ansvariga för våra handlingar och vi själva som måste stå ansvariga för dem.

Varje dag måste vi ta en sekund, stanna upp, tänka till, och försöka göra det bästa vi kan, göra gott och stötta de vi har runt omrking oss och älska våra nära och kära. Hjäla det vi kan och försöka sprida gott runt omkring oss.

Jag känner med de som saknar en ung man som fick lämna allt för tidigt. Alla som saknar någon som inte längre finns här.

Sorgen bär man med sig för all tid, den försvinner inte, men man lär sig leva med den....

Hur knasigt känns det här då....
Ligga under två stora duntäcken och frysa som en isbjörn när det är typ 30grader varmt i rummet.... :/
Värk i hela kroppen och allmänt slutkörd.
Bara för att det är superväder på min lediga dag :S.
Ja ja hoppas alla andra får njuta av sommaren iaf

Semsetern rann iväg i ett huj...

kändes lite sådär delar av den, men avslutningen blev bra iaf med ett rejält familjesnack och sedan en hotellövernattning följt av en heldag på Liseberg :) Har väl aldrig gått sååååå länge (10 timmar) i sträck på Liseberg och inte tyckt att det var heldrygt förut. En annan åker ju inte karuseller..... Tog dock ett par vändor i Kållorado och en sväng i pariserhjulet :).

Ungarna vart helnöjda och helgen blev toppen....

På jobbet satte vi full speta direkt. Efter 4 veckors stiltje har nu boomen dragit igång och det är full rulle om dagarna :).

Första veckan efter semestern avslutades på bästa tänkbara sätt!
Långledig helg som spenderades på en fantastisk musikfest på den vackra ön med underbara människor, massor med god mat och dryck och mest underbart av allt.....vi satte våra fantastiska ringar på fingret :) <3 <3

Just nu känns det alldeles underbart!

Dock en del tråkigheter med husfixande och dyra utgifter och annat som smolkar lite grann.... men den underbara känslan i hjärtat överväger just nu allt =)

Fick dessutom ställa mig på scenen och sjunga tillsammans med <3 på musikfesten....

och det kändes faktiskt BRA... :)

kanske till och med kommer upprepas vid något tillfälle ;)

Love can move mountains.....Love can concour every challenge....Love is fantastic....and I feel it so much my friend

Man kommer aldrig ifrån att det finns en hel del hinder när man blir en familj.

Det är inte alltid lätt att få det att fungera med barn och allt.....särskilt när de är i känsliga åldrar.

Varför gör man det då?

Varför utsätter man sig för slitet, känslostormarna, konflikterna, kaoset?

Ja, ibland kan man undra och fundera på det både en och två gånger....

Men för mig är svaret kärlek   

Jag älskar mina barn mer än allt annat, de betyder ALLT för mig och jag vill göra det som alltid är bäst för dem.

Men att vägra mig själv kärlek när den finner mig för att det skulle vara lättast för dem, det är inte rätt väg. Att förvägra mig själv chansen att bli lycklig, att älska och bli älskad för den jag är, det är inte rätt väg. Mina barn växer upp, jag älskar de oavkortat, oändligt och kommer alltid finnas där för dem, men de kommer flyga ut boet, skapa sina egna familjer, hitta någon att älska, kanske få egna barn att älska och oroa sig över

Då kommer jag ha min kärlek kvar, han kommer finnas där oavkortat och älska mig, varje dag, för den jag är   

Skulle jag släppa det för att ta den lätta vägen, för att ta det lätta för mina barn, för att inte alla unnar mig kärleken, för att inte alla tycker att jag är värd det underbaraste man kan få av en annan människa?

Jag skulle aldrig förlåta mig själv, jag skulle bli en sämre människa, jag skulle inte vara jag.....

Kärleken får mig att må bra och då finner jag också styrkan att orka kämpa.

Visst går det både upp och ner som med allt men framtidsutsikterna känns så mycket bättre när man inte behöver förvägra sig kärleken   

Lite småflitig idag.......

Börjat fönsterrenoveringen, hade glömt vilket enormt jobb det är   

Pausade med gräsklippning och tvätt, dessutom hunnit förbereda badrummet för målning....

njutit en stund av solen och läst lite grann också...

saknar dock    något enormt

samtidigt är jag rädd..... hur ska det bli, hur ska jag orka, allt pusslande, allt kämpande i motvind.... är det värt det?

dessutom rädd för det känslorna gör, får mig att känna, må...

allt vidunderliga, härliga... det får ju aldrig bara vara bra, det får ju aldrig bara vara så där underbart som det borde...

 smolk..... krafter som särskilt ska förstöra, få mig ner på knä, underkastad....igen..... ska de lyckas? Ska jag ge upp?

Varför kan de inte unna mig det här?

varför kan de inte låta mig få vara lycklig?

Önskar jag visste, önskar någon kunde ge mig svar.....

övermannas av en tomhetskänsla när rädslan gör sig påmind, kommer krypande...försöker ta sig upp till ytan

samtidigt finns kraften kvar, den lämnar mig inte helt... den är där och poppar runt, känns som en popcornpåse i micron

Vem/ vad ska vinna?

Trodde aldrig jag skulle kunna känna så här.....Så kär :)Att jag har vuxit i mig själv, hittat mig själv efter så lång tid har nog spelat viss roll, är ju tryggare i mig själv än vad jag någonsin varit förut. Trodde dock att vissa delar i mig var skadade för alltid, döda..... Men plötsligt var de bara där, det kändes bara rätt, den där djupa känslan långt där inne överväldigade mig när jag minst anade, det jag trodde aldrig skulle finnas inom mig var plötsligt där :)Dock finns det smolk i bägaren, krafter som inte vill unna mig detta stora :(Hur ska jag klara balansgången?Och varför kan jag inte få vara lycklig 100%? alla andra får ju det....Önskar alla kunde acceptera och unna mig detta och försöka vara glada för min skull... Det är ju inte helt utan bumpar för mig heller trots de djupa känslorna, fler andra saker påverkar och spelar in och det är inte alltid flyt i tillvaron...Önskar mina älsklingshjärtan, alla tre, kunde glädjas och ta del av detta stora med mig..... Att jag också kunde få tillåtas må bra.Älskar de så allihop!!!!Önskar o hoppas att de vet och känner det innerst inneÖnskar att mitt barn kommer tillbaka till mig så att jag får ge henne all kärlek jag försökt ge hela tiden och mer därtill.