Jag tror inte det spelar någon roll hur hårt man än försöker, det blir ändå bara fel....

Ett halvt liv har jag gjort vad jag kunnat, kämpat, försökt göra det bästa jag kunnat och vägt saker före, men det verkar som det inte var rätt....kanske skulle jag struntat i allt...

Kanske är det så att jag inte är värd lycka, inte är värd att få ha det bra och må bra.....

Hur gör man för att göra rätt?

Jag är inte perfekt, men skulle de som är det kunna dela med sig av hur man ska göra för att det ska bli rätt?

Är det fel att ta sig ur det som är destruktivt? Är det fel att vilja skydda de man älskar?

Det är inte alltid lätt att veta hur man ska göra för att det ska bli det bästa, särskilt om ingen säger ifrån

det är inte lätt att veta hur man ska få saker lika, hur man ska ge av allt när ingen säger vad den önskar

det är inte lätt att vara ensam

det är inte lätt att vara förälder

det är inte lätt att älska, när man inte är önskvärd

när kärlek förvandlas till hat, hur var kärleken då, vad var den värd

att vara hatad av någon man älskar gör ont långt in i själen

Att förlora ett barn, oavsett på vilket sätt, är det svåraste, tyngsta och värsta som kan hända

den sorg man känner går inte att beskriva i ord, den tyngd i hjärtat som bedövar, sliter och förgör är smärtsam av ett slag som ingen någonsin kan föreställa sig

saknaden sätter sig som en järnring runt bröstkorgen och drar åt tills ingen luft kan passera ner i lungorna

sakta kvävs man i sig själv

Kärleken är inte lätt.....