Äntligen tagit tag i mig själv en smula efter allt julfirande och gottande.

varit på gymmet och kört två varv plus en halvtimme på bandet. Väldans skönt, men är så sugen på att få pumpa på som vanligt....dock tar det väl ett tag till....försökte mig på lite lätt jogg men det funkade inte alls, inte ens att gå funkar smärtfritt eftersom det låser sig och gör rejält ont..... men men, det är bara att jobba på, någon gång ska det väl ge med sig....hoppas jag.

Sitter och hoppas att jag och alla de andra ska slippa magsjuka.....hjärtats lilla har rykt på det stackarn, inget kul alls...

det är något av det värsta jag vet.....tar hellre en förkyldning kan man lugnt säga.....om man nu måste drabbaas av sånt också...mitt i allt elände som stökar på...

Mycket som snurrar nu....'

vart landar vi alla i allt och vad ska det bli av allt?

en del att fundera över, massor att tänka på, känslor att reda ut och så vidare.....

Men det får vi väl se hur det blir med....

Julefirandet pågår för fullt, vi laddar inför omgång 3..... med en del fd släktingar, numera barnens släktingar endast.

Känns lite konstigt, att veta att man efter så många år inte längre är en del av det....

en klump inombords nu, som kan bli rätt så tung om man tillåter det... vilket jag inte tänker göra... det får vara nog nu.

Valen har vänt, och nu är det bara att leva med....de kunde varit ovalda, men de blev val....och det är väl egentligen inte så konstigt, blod är tjockare oavsett vad det bär och har burit med sig

tur man har ett helt år kvar att vänja sig vid att det numera kommer se annorlunda ut....

jag har bestämt mig för att sluta kämpa iaf, de val de gjort är deras och jag finner mig i det för det är inte längre någon mening att kämpa för att få finnas med, det sårar ändå bara mer än vad det ger, det har kännts rätt så tydligt några gånger nu och jag vill inte försätta mig i det mer, det gör bara ont!

Nyheter som påverkar kom också med klapparna, svåra att smälta men viktiga att hantera....

en del att tänka på....

Julen har varit så skön så här långt, längtar inte till vardagen kan man lugnt säga....vill få mysa lite till....låta alla måsten vara utanför ett tag till....känner att behovet av att ladda batterierna är rätt så stort och kräver lite mer tid....

lite mer tid att reflektera, fundera och vara....

Innan det är dags att ladda vidare i all den där vardagen som tyvärr pockar på....

Önskar er alla en god fortsättning på julen innan vi laddar vidare att påbörja ytterligare ett nytt år

Oj vad tiden rullar iväg fort....

nu är det redan julaftonskväll och vi börjar så smått komma till ro i vår lilla stuga.

Dagen har varit underbart lugn och skön   .

Efter en skön sovmorgon, rätt välförtjänt tycker jag eftersom förberedelserna höll på till efter 03 i morse.....

så pysslade vi efter en lätt skinkmackefrukost med kaffe, i köket med förberedelserna för julbordet.

Jansson och gratäng,    fixade gubbröra och annat gott, lax och sill, köttbullar och prinskorv, skinkan griljerades med min lilla speciale    och allt annat gott som hör julen till.

Min minsta älskling fick några av sina klappar samtidigt som vi njöt av den moderna Tom Hanks-klassikern Polarexpressen, en av favoriterna.....

Sedan kom hjärtats lilla hjärta lagom till julmatsdofterna steg högt och vi kunde efter den klassiska Kalle Anka, alla placera oss runt bordet och smaka på läckerheterna    .

I väntan på piraten intogs kaffe och glögg framför nästa moderna klassiker, Nu är det jul igen - Tim Allen i paradrollen.

Så när vi för kvällen blivit fulltaliga var det dags att se vad tomten lämnat under granen denna dag......

och till julgottet blev det del 2 av Nu är det jul igen, med avbrott såklart för de gamla klassikerna...: Karl-Bertil Jonssons julafton och Svensson Svensson....  .

Måste säga att det var en underbar start på julen. Mitt    är det finaste som finns! trots att vi har mycket att lära om varandra flyter allt på så himla bra, vi fixar och donar tillsammans och det han gett mig idag, inte bara gåvorna i sig men helheten med dem är helt underbar. Det visar att han redan känner mig rätt väl och framför allt att han bryr sig. Symboliken i det hela är så stor, jag tror inte han förstår hur stor den är för mig. Men det att han uppfattat det lilla som gör skillnaden och visar det utan att jag ens haft en tanke på att det skulle göra skillnad förrän idag - det är alldeles fantastiskt!      .

och imorgon kommer mina stora älsklingar också så vi kan fira och mysa riktigt mycket tillsammans. Det ska bli så underbart härligt!

Nu ska jag bara njuta en stund innan JB kommer och strör sand i mina ögon denna julaftonsnatt   .

Tack mina älsklingar för att ni finns.

En riktigt fröjdefull och God Jul till er alla   

Nu väntar bara golv och lister så är övervåningen helt klar....så underbart skönt =)

Blev en liten reaktion av fröken mellan när det härligt gröna taket upptäcktes ;) men verkar ändå som det funkar okej, iaf för nu =) Så småningom kan det nog bli andra toner på väggar och tak en trappa upp men just nu är det annorlunda och lite fräckt får jag nog tycka.

Fick dessutom en ny idé till köket som förhoppningsvis ska bli verklighet inom en inte allt för lång framtid.....

gråsvart, lila och ljusgrått...... en del idéer om unika detaljer som nog kommer bli riktigt häftigt =).

En helg som bestått av massor med arbete, sena nätter och annat så tröttheten har varit enorm. Dessutom fullt ös och arbete hela veckan men nu är det bara en dag till innan det blir ett par dagar ledigt innan ruljansen återupptas =)....puh...ingen ro där inte...=)

Härligt dock att ha alla mina älsklingar hemma =), mesta fixat i matväg, ska bara tillagas också, dock ett par små saker kvar innan det bara blir till att njuta av allt gott =).

Önskar bara mina små godingar var hemma HELA helgen, men nästan blir det i alla fall <3

Nu ska jag agera frisör...igen.... kan nog snart skaffa mig en sidainkomst där kanske ;)

Imorgon blir det massor att göra och sedan kommer syster yster med familj för lite trevlig samvaro =)

Puss o Kram

och en god jul om jag inte hinner uppdatera innan dess, men ska försöka trycka in det också i tillvaron ;)

Konstigt hur det kan bli.....

man tror saker kanske ska bli bra till slut

att saker ändå har ett värde...

men sedan börjar man åter undra....

kanske är det inte så, kanske är det meningen att man ska hållas nere för att inte komma för högt

kanske var botten ändå inte botten i alla fall, även om det lugnt ska sägas att det definitivt kändes som det!

Den känsla som detta ger är nästan omöjlig att beskriva....

djupet i själen som tidigare inte varit upptäckt blir plötsligt blottlagt

och man undrar

vad har gjort att någon alls förtjänar ett oupphörligt strömmande nedslag?

skall glädjen aldrig få finnas med helt och fullt? den totala lyckan är bara ett fantasifoster

lusten som var så stor, härlig och energifylld kom av sig, försvann som en vindpust...

åter igen...

lagom till dagarna då förväntan och glädje ska vara det totala

Den ingen förstår är, att dessa små saker som andra kan tycka att det är, tillsammans, när de läggs på varandra i en oändlig ström, en på en på en, ger en tyngd som är svår att mäta, svår att hålla ifrån sig...

Kanske blir det aldrig så igen, kanske var det inte mer...

när åren blev 2 siffror tog allting slut....eller kanske var det när medvetenheten om att det fanns en värld större än bubblan runt omrking, kom som allting sprack....

endast små öar av uppevaro höll sig kvar...

antagligen de som gör att man kan hålla sig upprätt,

men frågan är.......för hur länge?

Känns just nu som om det sitter en stor propp inom mig.

Undrar vad jag gjort för fel? Hur mycket ont har jag gjort i mitt liv för att förtjäna detta? om och om igen......

verkar som om det aldrig kommer ta slut.......

Hur fan kan någon som inte deltagit knappt någonting, som aldrig kämpat för att ge allt, som aldrig slitit för att kunna ge samma förutsättningar som alla andra haft, som bara skitit i allt och dykt upp i lådan när det passar syftena bäst, Hur fan kan någon som egentligen bara utnyttjar och som gjort det alltid och som inte visat ansvar någonsin, hur fan kan någon sådan alltid vara den som vinner i slutändan?

Ingenting man gör är någonsin värt något - så varför i h-lte har jag kämpat litvet ur mig alla dessa år, varför fortsätter jag kämpa och ge allt när det ändå inte är värt ett j-la skit? Det skapar bara ännu mer avstånd.

Kanske ska jag också börja skita i allt, sluta vara vuxen och ansvarstagande, bara laja med och inte bry mig.....

kan man stänga av helt? Koppla bort alla känslor? Stänga hjärtat, låsa och bomma igen och sedan kasta nycklen i det djupaste havet!

Undrar om det kommer vara likadant för alltid nu?

Kommer det se samma ut när det är dags att hamna på tråden?

Är hon så j-la bra att hon tar över och får all kärlek nu?

Har jag förtjänat allt det här? Är jag så dålig som mamma att detta var allt det var värt?

Då kanske det är lika bra jag ger upp kampen nu, slutar bry mig, försöker glömma alla känslor och skiter i allt....

Känns som om det inte är läge för någonting just nu.

Sånt här lägger sordi på hela tillvaron

och inte ens kärleken jag trodde skulle få vara en del och göra allt fullkomligt kan läka såren eller lindra smärtan....

orkar just nu inget mer

don´t wanna be a part of this no more...... guess I just have to face the fact....no matter how much I give, no matter how much I try.....I will allways lose.....

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt ‘ja’.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.

Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod – ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil.
Sanden representerar allt annat – småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att
få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn.  Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
Ta hand om ‘golfbollarna’ först – sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Man kan inte alltid styra över allt, det är ett som är säkert!

Plötsligt övermannas man av en känsla som man egentligen inte känner igen eller som man inte vill känna just där och då. Det är inte alltid lätt att styra över och då vill man försöka hitta en förklaring allra helst.

Kan det bero på saker man bär med sig i sin resväska från livet? eller är det något mer, något i själen eller hjärtat som styr? och vad gör man då????

Den osäkerhet som infinner sig när man ställs inför en sådan övermanning är ibland obehaglig.

Man vill ju att allt ska vara bra, att det ska flyta på.

Får ibland en känsla av tomhet som jag inte känt på ett tag, så den nästan blivit obekant igen. Men nu har den åter dykt upp och jag har svårt att känna mig bekant med det. Vill ha en förklaring, vad beror det här på? Är det tillfälligheternas spel eller har jag blivit förledd?

Med tanke på allt som tidigare hänt och som lagts på hög och vägt tungt i min resväska har jag svårt att tro att den känsla som givit mig glädjen tillbaka i stora delar inte är genuin och sann. Den tillit jag trodde aldrig skulle kunna ínfinna sig i mitt hjärta har hittat dit igen och det känns så ofantligt stort att det kan aldrig vara fel!

Men vad beror det andra på då?

Är det bundet till årstid? ovisshet eller avsaknad av stimulans och framtidsutvecklign i min vardag i arbetet? eller är det försöken att trycka ner, lägga nya tyngder i min väska och förstöra det jag funnit från gammalt håll? Motvindarna tenderar att aldrig stilla ut, kanske mojna en smula men försvinner inte helt.

Dock fann jag nya visdomsord idag som kan ge mig kraften åter! och det faktum att jag så smått kan få komma på banan, hitta och återfå min ventil att köra undan mörkret i mina tankar.

Kanske tar motgångarna lite smått ut sin rätt för en stund, att hålla huvudet högt under så lång tid måste ge en viss trötthet som måste ta ut sin rätt lite grann, för en stund. Men den kommer inte ta mig ner i träsket, aldrig igen!

Det jag funnit kan aldrig vara fel! Med öppenhet, ärlighet och samtal kommer det att bli det största som hänt i nutiden för mig!

Mina älsklingar kommer alltid ge mig styrkan och kommer alltid vara de som betyder allt! och tillsammans lyfter vi vilken resväska som helst =)

In time like present, we will be strong together......