Ibland blir man så trött och ledsen :(

Att inte bli uppskattad för det arbete man gör, den kraft man lägger ner känns sådär.....inte så kul

Trots att det finns underbara människor så kan en enda som drar ner göra allt till skit

Funderar nu allvarligt på att sätta fokus på mig själv en stund....

på att läka klart och återfå styrka och kraft

Strunta i det som tar min energi och lägga tid på det som ger istället

Finns ju trots allt tillräckligt med energikrävande företeelser runt omkring som det är just nu

och det som tidigar varit en av sakerna som gett energi att klara det andra börjar nu stjäla energi istället...

och det har jag ingen lust med

så stor energibank har jag inte just nu

energibanken börjar tömmas på kapital när underskottet överstiger inkomsterna

då får man hitta nya inkomstkällor istället

Just nu så fylld av inre konflikt, massor med känslor som en del är väldigt svåra att hantera...

Hur ställer man sig ovanför allt detta?

Osäkerheten blir tyngande.

Viljan finns, intentionen finns och förnuftet vet vad som behövs, iaf ibland

men så många olika saker påverkar och gör till slut att när man kommer fram har kraften runnit bort och det är så oerhört svårt att hitta ny att man viker sig ner

man viker ner sig för sig själv för det finns ingen, ingenting där som kan hålla uppe...

Det tenderar att bli alldeles för mycket ibland, allt hopar sig till en enorm massa som trycker, tynger, pressar ner en

en huvudvärk, migrän eller/ och spänning som absolut inte vill ge med sig gör allt svårare att bära

illamående, tyngdkänsla och sprängvärk blandat med hang over-känsla

Känner emellanåt att jag inte vet om jag har styrkan, om jag fixar det här

samtidigt finns inget alternativ

att inte fixa det finns inte med, eftersom den andra delen är så oerhört värefull

Ibland önskar jag att jag var en struts....eller inte egentligen...

men jag önskar att saker inte behövde hopa sig till det enorma berg som det alltid verkar göra

att flytet någon endaste gång kunde vara med mig, på min sida..

Varför ska en del behöva tryckas ner precis hela tiden? och andra bara flyta runt på räkmackor?

När blir det våran tur?

Vem säger att man orkar vänta tills man blir 100........

Kämpa eller ge upp.....

Balans eller obalans....

vem ska hjälpa mig hitta vägen? hur ska jag hitta vägen? vad krävs för att hitta vägen? vad behöver jag ge upp? vad ? vad? hur? när? på vilket sätt? kommer det bli?

.............

Just nu gäller det väl att hitta sätten att skaffa och samla på mig tillräckligt mycket energi för att klara allt

frågan är bara hur jag ska göra det? hur tiden ska räcka till? hur kroppen ska orka?

saknar enkelheten, när det nu var enkelt, om det varit det någon gång.....

saknar mina älsklingar.... närheten och självklarheten att finnas

längtar efter de få korta stunder av närhet, glädje, lugn och trygghet....

frågan är bara.....kommer de räcka till? de är så få och korta, kommer det vara nog? eller kommer allting till slut handla, åter igen, om en väntan.....väntan på vår tur....en väntan som känns som den aldrig kommer.......

saknar lugn, trygghet, närvaro av positiva känslor, kraft och energi