En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt ‘ja’.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.

Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod – ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil.
Sanden representerar allt annat – småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att
få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn.  Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
Ta hand om ‘golfbollarna’ först – sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Man kan inte alltid styra över allt, det är ett som är säkert!

Plötsligt övermannas man av en känsla som man egentligen inte känner igen eller som man inte vill känna just där och då. Det är inte alltid lätt att styra över och då vill man försöka hitta en förklaring allra helst.

Kan det bero på saker man bär med sig i sin resväska från livet? eller är det något mer, något i själen eller hjärtat som styr? och vad gör man då????

Den osäkerhet som infinner sig när man ställs inför en sådan övermanning är ibland obehaglig.

Man vill ju att allt ska vara bra, att det ska flyta på.

Får ibland en känsla av tomhet som jag inte känt på ett tag, så den nästan blivit obekant igen. Men nu har den åter dykt upp och jag har svårt att känna mig bekant med det. Vill ha en förklaring, vad beror det här på? Är det tillfälligheternas spel eller har jag blivit förledd?

Med tanke på allt som tidigare hänt och som lagts på hög och vägt tungt i min resväska har jag svårt att tro att den känsla som givit mig glädjen tillbaka i stora delar inte är genuin och sann. Den tillit jag trodde aldrig skulle kunna ínfinna sig i mitt hjärta har hittat dit igen och det känns så ofantligt stort att det kan aldrig vara fel!

Men vad beror det andra på då?

Är det bundet till årstid? ovisshet eller avsaknad av stimulans och framtidsutvecklign i min vardag i arbetet? eller är det försöken att trycka ner, lägga nya tyngder i min väska och förstöra det jag funnit från gammalt håll? Motvindarna tenderar att aldrig stilla ut, kanske mojna en smula men försvinner inte helt.

Dock fann jag nya visdomsord idag som kan ge mig kraften åter! och det faktum att jag så smått kan få komma på banan, hitta och återfå min ventil att köra undan mörkret i mina tankar.

Kanske tar motgångarna lite smått ut sin rätt för en stund, att hålla huvudet högt under så lång tid måste ge en viss trötthet som måste ta ut sin rätt lite grann, för en stund. Men den kommer inte ta mig ner i träsket, aldrig igen!

Det jag funnit kan aldrig vara fel! Med öppenhet, ärlighet och samtal kommer det att bli det största som hänt i nutiden för mig!

Mina älsklingar kommer alltid ge mig styrkan och kommer alltid vara de som betyder allt! och tillsammans lyfter vi vilken resväska som helst =)

In time like present, we will be strong together......

Så är vi inne i december redan. Tiden rullar på så fort.

Massor som behöver fixas.

Men positivt är; sista avdelningsrådet är avklarat, nu ska bara verksamhetsberättelsen och en del skrivningar fixas och lite möten kvar; jag har varit på gymmet för första gången sedan operationen och sedan slutet av semestern då jag blev så försämrad; gipsskivorna uppe är på plats - nu ska väggarna fixaas och målas innan det är dags att lägga golv, men ett steg framåt iaf.

Hade en mysig kväll med mina tjejer igår, jättetrevligt och mysigt framför greys. Prat och te-mys med en och annan lussebulle, kändes jätteskönt.

Skönt att kunna få lägga en del andra funderingar åt sidan ett tag, behövdes verkligen.

Blev ju ställd inför faktum som jag inte kunde ana härom dagen, som förvirrar en del.

Men jag känner mig fast på det stora hela, skulle bara vilja hitta något nytt just nu, även om jag gillar det jag gör till vardags så vill jag framåt, känns ju ´som det är nu inte så särskilt inspirerande att gå tillbaka till.

Funderingar på hur det går i mars, tankar kring det, vad är önskan och hur kommer det bli....

en hel del som snurrar.

Önskar lite mer tid att förfoga över, möjlighet att vara med mina nära en aning mer.

som sagt mycket som snurrar nu - behöver ett samtal, en stund med min ängelvän som är så bra på att lyssna och reflektera med mig och alla mina förvirrade tankar. Hoppas jag får henne på tråden åtminstone imorgon =)

Nu ska jag stänga ner tror jag....lite trött nu.

Sov gott kära vännerna.

Kram

Tröttheten börjar verkligen ta ut sin rätt...

Känns som att saker bara hopar sig......har massor att göra och det ska hinnas innan julledigheten....puh...

saker att skriva, känns lite svårt bara eftersom det är svårt att koncentrera sig och fokusera där på plats.....

En del annat som spökar runt också....

känslan av förlust som kryper in på skinnet lite grann och som gör en nedstämd.

Påverkar tröttheten ännu mer negativt

Samtidigt snurrar en massa annat. Saker som plötsligt vänder på andra håll än man kunde ana, dock en aning för sent. Och funderingar på hur det kommer bli och vad som ska hända

oro, tankar på framtiden, allas välbefinnande och känslan allra längst in.

Tillbaka igen....samma känsla av förlust....

ska det aldrig någonsin ta slut?

Känslan av att inte längre duga, att man blivit åsidosatt till förmån för någon som åter igen lyckas svassa sig in med massa snygga ord och prat......

hur länge är det meningen att man ska kämpa och när är det tid att ge upp?

Vill inte må så här mer...... den makt de fortfarande har att såra in i själen genom andra ....ska den aldrig försvinna?

Nu behöver jag verkligen få läka så jag kan få börja träna på allvar igen......saknar min ventil att få låta kroppen slita och svettas så att ångesten kan åka samma väg, iaf en del av den...

behöver få bygga upp och känna styrkan igen.

Kämparinstinkten finns där, längst inne...

de ska j-la inte få lyckas bryta ner mig, för jag är starkare, bättre och jag ska hamna på toppen

Mina mål och visioner ska bli verklighet, jag ska komma ut på topp....

även om det gör ont.....ska de inte få lyckas bryta ner mig.....

frågan är bara....ska jag kämpa för de som gör mig illa genom att gå på allt fint snack och stora gester.... eller ska jag släppa taget?

Känner mig utnyttjad, använd och förbrukad.......som man bara duger när det är kris men annars är de de som snackar bäst som får det finaste..... Bara för att man kämpar och sliter, jobbar för sin försörjning, ska någon alltid försöka sno åt sig allt de kan.....förstöra.....

Men de ska inte lyckas, jag ska nog sjutton visa dem vad som är värt något, vad som betyder något i längden

Önskar bara jag visste hur jag ska kunna vända skutan, så att alla kan komma på rätt köl, se värdet, växa, bli starka och lyckas med det jag vet de skulle kunna lyckas med om de inte dragits ner att den skit de fina orden orsakar.....

Tack för att mitt hjärta ändå finns och stöttar mig och min ängel som jag vet finns där när jag behöver, även om det går dagar eller veckor utan att vi hörs av......

Jag ska segra, jag ska lyckas, jag ska vinna..... och mina älsklingar ska komma med segrande med huvudena högt och hjärtat stort =)

Finns en del att vrida och vända på..... både yrkesmässigt och privat....

Blir ibland inte klok på en del känslor som kommer upp....

när det ena slaget efter det andra kommer så tryter både tålamod och annat....

blir irriterad och skäms över mig själv då.....

men det kommer stunder ibland när tankarna kommer på vart det här kommer landa, och viss oro för om det inte skulle fungera..... Betyder ju så mycket.

Men när för mycket går emot tenderar det att påverka allt negativt och osäkerheten kommer upp över hur mycket det här är, o det kommer fungera och så......samtiden och samvaron kommer bli liten känns det som......

Kommer inte orka sena kvällar i all oändlighet, frånvaron och den lilla del i samvaron.... Kommer det fungera...eller massakerar vi det redan från början, utan att vara helt medvetna om hur det landar?

Kommer allt att börja flyta så småningom....eller ska det till slut brytas ner?

Vi ska göra det här, få det funka......på något vis.

Att ha kommit hit trodde jag aldrig skulle hända någonsin igen.......

På det andra planet jobbar vi vidare, letar ny inspiration, söker och försöker komma framåt.....

Och bästa för dagen....hittills ;) jag får äntligen börja med lätt träning =)

Inget gym ännu men ett litet steg på rätt väg =) =)

Well, now it´s soon time for TV-crime so.......see ya =)

Får man hata?

...........

Vet egentligen inte om jag gör det fullt ut men det börjar bli på god väg......

läget var egentligen rätt lugnt, ända tills sommaren började.....då vändes delar av min värld upp och ner och nu avlöser besvikelserna och sveken varandra......

jag trodde att det äntligen var på rätt väg, att lugnet skulle lägra sig, vissa delar av besvikelserna hade lagt sig även om de känns längst inne i hjärtat. Det gör ont att se sina allra närmaste utnyttjas och användas så, oron att de ska krossas i slutändan är stor eftersom jag vet att det någon gång kommer gå upp för dem hur verkligeheten ligger till.

Användande och utnyttjande är melodin och kan jag bli tillplattad och korssad på köpet så ses det väl som en bonus på köpet helt enkelt.

Känner mig så sårad och sviken, även om jag inte vill känna det så är det så det känns......

När man gjort allt, vänt ut och in på sig själv mer än man egentligen skulle klarat av för att kunna ge det allra bästa och sedan blir helt överkörd.....det är hårt. Det var inte värt ett skit......jag kunde lika gärna bara satt mig ner och skitit i allt, resultatet verkar ju kunna bli det samma.......

Att de dessutom vet vad som görs och hur det påverkar mig och ändå spelar med i spelet och låter det ske och vara okej......det sårar mer än något annat.....Vad gjorde jag för fel? Var allt slit, all uppoffring inte värd ett endaste dugg?

Är det så här det ska vara?

Varför varnade inte någon mig.......Att ge allt resulterar i att man också att man blir tillintetgjord till damm.....

Besvikelsen är större än vad som går att beskriva.....utplånande.....sårande och smärtsam.....

ibland undrar jag om det verkligen är värt det.......

Tiden går så fort ibland.....

händer massor hela tiden, utan att man tycker att man hunnit med någonting....konstigt egentligen...

Helgen som gick var iaf riktigt mysig....även om det kändes som om den var slut innan den knappt börjat.

Vi hittade på lite smått och hann gå på trevlig festlighet också   

Tråkigt dock att den försvann alldeles för fort och nu är mitt    på driven ett par dagar till....

Längtar som en tokig, ska bli så skönt att få sällskap igen, känns lite tomt.

Fått lite småmys med fis och fis i alla fall, hoppas på mera under helgen då det även ska blir stora festligheter eftersom det i år är jubileumsår för toppenklubben och snyggaste laget firar av ett seriesilver och en helt enorm säsong, framförallt hösten   .

Sedan måste vi hinna med lite planering och kanske en gnutta språkande om ett och annat också.

Igår och idag har det varit stressigt kan man väl säga.....

en del ärenden att ta tag i, saker att försöka fixa och det stora till idag som tråkigt nog blev en helflopp vilket jag nästan hade på känn efter slutet på förra veckan då det framkom en annan inriktning som jag inte varit vidtalad om....

Visade sig att det var helt och hållet det de förväntade sig...och inte alls det jag fått uppdrag om   ....

Inte blir man inspirerad precis...kändes ju som ett stort nederlag och inte som ett gott betyg precis....som en hopsjunken suffle....

Jag som precis börjat smågilla den typen av uppdrag.........

och inte var det bättre av att det hela föregicks av ett trist möte där man åter måste förundras över den totala bristen på kunskap och kompetens hos de styrande och den totala ignoransen över helheten och vad som borde prioriteras.... man önskar alla medborgare kunde höra, förstå och reagera över detta - hur ska vi få dem att begripa hur det ligger till och vad som kunde göras annorlunda och på vilket vis vi kan ge dem en helt annan säkerhet om vi bara fick möjligheten OCH dessutom att möjlgheterna till ett bättre användande av resurser finns men att det inte tillåts utvecklas för att det kommer från fel håll.......

Tja.....man kan inte annat än att förundras och önska att det kommer en dag.........

Nu är det dags att vila ut efter en lång och tuff dag. Hoppas på sköna drömmar   ...

Ska bli skönt när jag har mitt    här igen snart.

Puss o Kram