Hela livet var fel...
Allt jag trott på, kämpat för, älskat
Fel
Att få veta att allt man gjort skadat.... Utan att veta vad eller på vilket sätt... Det gör så j enormt ont!!!!
Allt känns som en lögn...
Är jag ens värd att få vara?

Att bära, föda, försörja och kämpa, stötta och uppfostra...
Kan tydligen vara fel
Att tillåta, släppa,

Nobody thanks you for beeing a parent, raise with love and parenthood

Känner mig så rädd...

Vill så gärna att allt ska vara som vanligt

men nu är det inte det...

vet inte om jag vågar....vågar lyfta luren....slå numret...

är så rädd för avvisande

förnekelse

förskjutande

så rädd att bli avvisad, bortvisad, förnedrad...

att min kärlek och omtanke åter igen ska förkastas, trampas på, förlöjligas och förskjutas

önskar

hoppas

ber....

förgäves?

Känner mig så rädd, så osäker....

sådan sorg

oerhörd förtvivlan

vart gick det fel?

vad gjorde jag?

Kommer det någonsin vända?

kommer det någonsin bli bra?

Tar små stunder

försöker emellanåt

skingra tankarna

men de ligger där och lurar

hela tiden

bakom

önskar jag kunde vrida tiden tillbaka

önskar vi kunde vara som förut

kärleksfulla,

glada

tillsammans

Min väg har varit som en berg-och dalbana

kantad med törnen och rosor

fylld med känslor; kärlek, sorg och glädje, förtvivlan och upprymdhet

allt samlat inom ramarna för det som varit mitt liv

Jag har brytits ner, jag har byggts upp

jag har vuxit, utvecklats, slagits ner och rest mig igen

Jag har varit på botten och klättrat upp

med hjälp av fantastiska fina och underbara barn och de underbaraste av vänner har jag gjort som Torsten...

Jag har rest mig igen...

men...en människa orkar inte slås ner hur många gånger som helst....

det största av allt i livet var att få mina underbara barn

och det hårdaste av allt att förlora dem

Att bli förskjuten av sitt barn, bortkastad, ratad och hatad

det är den största sorg man kan drabbas av, det största såret i en människas själ, det hårdaste man kan drabbas av, det djupaste hålet man kan kastas i

Där är jag nu, i en avgrund djupare än allt

fylld av sorg och längtan

förtvivlad mer än man kan säga i ord

bruten, slagen, förkrossad

helt avsaknad av hopp......

tom

......död, eller döende

Jag är snart 40,
Jag har spenderat hela mitt vuxna liv med att kämpa
Kämpa och slita för att ge min familj allt, för att ge mina barn de bästa förutsättningarna jag har kunnat, en framtid....för att de skulle få de förutsättningar jag saknat att kunna få en bra framtid
Jag är inte perfekt
Jag har gjort och gör fel, jag är bara människa
Men jag älskar mina barn mer än allt annat på jorden. Den käleken är det starkaste och det största jag kunnat ge dem
Jag önskar det hade varit tillräckligt

Jag hoppas de vet att min kärlek till dem alltid finns, att den är starkare än allt, att de är viktigast i mitt liv och att det viktigaste för mig är att de ska må bra och att de ska få ett bra liv, en bra framtid och att jag får finnas kvar i deras liv

Jag är snart 40 år, borde vara på toppen av mitt liv
Istället har jag förlorat allt
Efter ett liv fyllt med kämpande, slit och sorger större än allt har jag försökt, gjort det bästa jag förmått....
Säkert tagit en del beslut som varit fel, gjort misstag, gjort fel val....
Allt kämpande och slit var inte värt ett dyft.....
Jag kunde lika gärna skitit i allt, det spelar ju ändå i slutändan ingen roll hur mycket man än försöker att göra sitt bästa....det är ändå inte bra nog....

Skakas av tvivel, tvivel på mig själv
Igår kändes så bra....idag......

Vad är jag?
Har jag någon mening?
Jag har fött mina barn, gjort vad jag kunnat och gett de allt vad jag förmått
Men det har inte varit tillräckligt

Jag har förlorat en del av mig själv
Det skapar en sådan tomhet, en ändlöst tunnel, ett bottenlöst hål.....

Kärleken är oändlig, stark och för evig
Men den river också oläkbara sår

Funderar över livet, hur vi människor är, vad som får oss att göra olika saker, på hur vi agerar och varför

En ung man dog för snart ett år sedan.... inte av sjukdom, inte av olycka

utan för att en annan ung man med berått mod beslutade att hans tid var slut

Vem ger någon rätten att ta en annan människas liv?

Vem ger någon rätten att bestämma att en annan människas tid är över, när den precis börjat?

Vem styr de val vi gör, vem ansvarar för de handlingar vi utför?

Hur det än är måste det vara så att vi själva är ansvariga för våra handlingar och vi själva som måste stå ansvariga för dem.

Varje dag måste vi ta en sekund, stanna upp, tänka till, och försöka göra det bästa vi kan, göra gott och stötta de vi har runt omrking oss och älska våra nära och kära. Hjäla det vi kan och försöka sprida gott runt omkring oss.

Jag känner med de som saknar en ung man som fick lämna allt för tidigt. Alla som saknar någon som inte längre finns här.

Sorgen bär man med sig för all tid, den försvinner inte, men man lär sig leva med den....

Hur knasigt känns det här då....
Ligga under två stora duntäcken och frysa som en isbjörn när det är typ 30grader varmt i rummet.... :/
Värk i hela kroppen och allmänt slutkörd.
Bara för att det är superväder på min lediga dag :S.
Ja ja hoppas alla andra får njuta av sommaren iaf

Semsetern rann iväg i ett huj...

kändes lite sådär delar av den, men avslutningen blev bra iaf med ett rejält familjesnack och sedan en hotellövernattning följt av en heldag på Liseberg :) Har väl aldrig gått sååååå länge (10 timmar) i sträck på Liseberg och inte tyckt att det var heldrygt förut. En annan åker ju inte karuseller..... Tog dock ett par vändor i Kållorado och en sväng i pariserhjulet :).

Ungarna vart helnöjda och helgen blev toppen....

På jobbet satte vi full speta direkt. Efter 4 veckors stiltje har nu boomen dragit igång och det är full rulle om dagarna :).

Första veckan efter semestern avslutades på bästa tänkbara sätt!
Långledig helg som spenderades på en fantastisk musikfest på den vackra ön med underbara människor, massor med god mat och dryck och mest underbart av allt.....vi satte våra fantastiska ringar på fingret :) <3 <3

Just nu känns det alldeles underbart!

Dock en del tråkigheter med husfixande och dyra utgifter och annat som smolkar lite grann.... men den underbara känslan i hjärtat överväger just nu allt =)

Fick dessutom ställa mig på scenen och sjunga tillsammans med <3 på musikfesten....

och det kändes faktiskt BRA... :)

kanske till och med kommer upprepas vid något tillfälle ;)

Love can move mountains.....Love can concour every challenge....Love is fantastic....and I feel it so much my friend