Sörjer

sörjer det jag hoppades

sörjer det jag önskade

sörjer det jag ville skulle bli

saknar

saknar det jag hoppades

saknar det jag önskade

saknar det jag trodde jag kunde haft

längtar

längtar efter det jag hoppades skulle bli

längtar efter det jag önskade skulle vara

längtar efter det jag önskade hade blivit

önskar

önskar det jag hoppades skulle blivit hade blivit

önskar det jag önskade hade blivit hade blivit

önskar det jag haft skulle vara fast ännu bättre

ingenting

ingenting blev som jag hoppades

ingenting blev som jag önskade

ingenting blir som det kunde ha blivit eller som det kunde ha varit

Jag saknar er mina ögonstenar

jag saknar er mina älsklingar

jag saknar er mina hjärtegryn

jag älskar er mina ögonstenar

jag älskar er mina älsklingar

jag älskar er mina hjärtegryn

för alltid, för evigt

mer än ord kan beskriva, mer än ni någonsin kan ana, mer än ni någonsin kan förstå

Kan ni någonsin förstå?

Kan ni? Vill ni? Önskar ni?

Att vi kan vara som vanligt igen

det där glada, goda, öppna, nära, härliga, lyckliga, naturliga och fina

Saknar er!!!!!!!!!!!!!!!!!!

ÄLSKAR ER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ibland kan jag bli så enormt frustrerad....

frustrerad över att allt ska gå emot hela tiden

frustrerad över att ingenting kan flyta på och att ingenting blir som planerat en endaste gång

frustrerad över den enorma saknad jag känner över att inte få ha mina hjärtegryn, mina älskade barn hos mig

frustrerad över att det inte fungerar, över att känna igen sig alldeles för mycket....

vill inte ha det så

vill inte känna igen

vill inte uppleva flashbacks

vill inte känna frustrationen, vill inte känna irritationen som följer, vill inte heller behöva säga....

önskar .........

vill få vara glad

vill ha flyt

vill vara lycklig

samtidigt oron

oron över att inte få ha mina älskade nära, nära i själen, i hjärtat

oro över sjukdomen....är den åter här? eller är man överkänslig?

vill få komma över i nästa fil nu, ladda upp nästa växel,

vill så oerhört mycket

framåt

taking the next step

o my way

not back again

Så skönt att få krama om och umgås en stund med mina älsklingar idag :).
Saknar dom så oerhört mycket!!!
Ett besök på bion med hjärtat och storfis med pojkvän blev det också, nice ;).

Igårkväll fick jag dessutom en lång prat och fika-kväll med bästaste vännen, så välbehövligt och skönt! Tack min vän för att du finns <3.

Oron finns där men kärleken är stark som titan och hållbar for ever, my babies will allways be my best

Miss U every second of my life
Love U like nothing else

<3

Det var egentligen inte alls meningen att det skulle bli så här...

den här bloggen skulle inte vara fylld med "elände och gnäll"...

samtidigt var allt annorlunda när den startade..................................

Det känns just nu som att hjulet spinner allt för fort och jag klarar knappt hålla mig kvar.

Bitarna faller sönder, mer och mer ramlar ner och krossas till marken...

jag faller sönder.....krossas......

vad är det kvar?

vart ska allt ta vägen?

Framtiden? ---- vilken framtid?

Jag är så rädd!
Om du bara kunde förstå

hur rädd du gör mig

hur ont du gör mig

fast det kanske är det som är meningen......

Alla drömmar, mål, förhoppningar, önskningar.....

de slets sönder, revs itu, krasade under din fot...när du tryckte ner de där med mig

Hur mycket stryk ska ett hjärta tåla?

Hur många gånger kan det läka?

Hur långt ska det gå och hur mycket ska det orka?

Hur blir det den dagen?

när jag inte längre är här?

vem saknar mig då?.......................

Jag saknar mina barn!!!

Jobbar på att fokusera, varje dag...

känner mig så vilsen ibland.

Hur kommer det att bli?

När man är ensam är då tankarna kommer. Jag känner mig lätt snurrig ibland, lite illamående och väldigt orolig

Ensam....

Är det så framtiden ska gestalta sig nu?

Vart ska vägen ta vägen då?

Visst finns det en styrka någonstans, en drivkraft

men oron och saknaden är så enorm

och emellanåt när tankarna på dagarna framför mig kommer så känner jag ett tryck, en tyngd som pressar

Jag önskar och hoppas och ber för allt att världen kommer ställas upprät på någotvis...och att början blir ny och bra och god, bättre än allt och kan ge en ljus väg framför oss, stabil och trygg och positiv och glad

en dag.....

Känner mig ibland lite som i den gamla slagdängan med Vikingarna som spelades på Svensktoppen när jag var liten.....
Om en kvinna med vuxna barn som inte brydde sig om sin mamma, som hade allt annat i livet som var viktigare... Hon sitter där vid sitt findukade bord, nybakat och kaffet klart...på sin födelsedag.... Dagen blir till kväll, mörkret smyger sig på...och inte ens ett telefonsamtal hann någon av dem med....

Jag saknar mina änglar så oerhört mycket. Att inte ens få höra deras röst i telefon gör smärtan så enorm. Att inte få vara med dem, höra hur deras dag varit, krama dem godnatt.... Jag kan inte med ord beskriva hur ont det gör i mig. Jag saknar dem så!!!!!!
Min kärlek kommer alltid vara störst av allt till mina barn, mina älskade ungar <3.

Varje ledig stund snurrar hjärnan på högvarv....

Har jag gjort rätt val? i livet? på flera olika sätt....

Visst blir det lätt så att de stora får stå tillbaka för de mindre, så är det alltid, har alltid varit på alla sätt i alla sammanhang.... men är det rätt alltid?

Kanske har det blivit alldeles galet, Utan att det var meningen!

Allt gick snabbt. Och ingen sa eller visade någonting. Även om jag försökte, på alla sätt jag vet hur, prata visa, berätta! Jag har försökt till mitt yttersta, men.... det verkade inte vara tillräckligt...iaf inte när man slåss mot det jag gör, om det jag försökt göra....

Så.....jag blev förloraren....igen....

en liten ynka sekund fick jag känna mig som en vinnare, Lycklig...

sedan kom verkligheten ifatt...jordens varv snurrade tillbaka i sin bana.... och där är inte jag någon vinnare...

varför skulle resten av livet bli annorlunda änden första halvan?

Vem var jag att tro något sådant?

Sitter istället här, med alla tankar och funderingar som snurrar och far....

vem blir vinnaren?

och varför ska alltid de stora stå tillbaka för de små?

en önskan om ett magiskt spö där lika var bra, där tillsammans kan fungera, där lyckan fanns...